marlis

Jag har lyckads undvika den tills i dag. Hur då? Jo, jag har inte berättat för någon om att jag överhuvudtaget funderat över att börja blogga. Jag var och fikade med några vänner. Mitt i allt slank det ur mig, och lika snabbt ångrade jag mig och insåg vilket stort misstag jag gjort. Helt plötsligt fick två vänner till reda på det. På mindre än loppet av två minuter hade jag skaffat mig en ny punkt på min dagliga "att-göra-lista". Nu när jag vet att några faktiskt kommer att läsa, kan jag ju inte göra dem besvikna.

Ja just det, talgbollarna jag gjorde, de hänger kvar.... orörda. Hur ska fåglarna veta att jag har hängt ut dem? Känner de någon doft?  Jag behöver åtminstone inte ha dåligt samvete i år, jag har ju i alla fall försökt ge dem mat.

Jag såg ett "recept" idag på talgbollar. Superenkelt! Smält kokosfett och blanda i havregryn. Sagt och gjort! Nu hänger det tre talgbollar på klädstrecket på balkongen och väntar på att bli uppätna av småfåglarna. På andra sidan fönstret (i vardagsrummet) sitter vovven och gnäller. J lät henne lukta på talgbollarna innan jag hängde ut dem, och tydligen var det något som damen i smaken (ingen ovanlighet)... Vänta bara tills det kommer fåglar, då kommer snålvattnet rinna!

Söndagen är verkligen den tråkigate dagen på hela veckan. Hela dagen går jag runt och tänker på allt som borde göras, men som jag inte orkar göra något åt. T ex just nu sitter jag och tänker på alla handdukar som ska tvättas... Vad sitter jag och skriver egentligen? Det låter som om jag skulle ha hela tvättkorgen full med handdukar, när de faktiskt får gott om plats i en maskin. Det som mest tar emot när det gäller klädtvätt är inte själva processen då man sätter in kläderna i tvättmaskinen och tvättar dem, utan då man måste hänga upp all tvätt och sedan vika och sätta allt på rätt ställe. För att inte tala om att para ihop strumpor, aaaaahh!

Det var ett tag sen sist! När jag bestämt mig för att ha den här bloggen lovade jag mig själv att vara ordentlig och faktiskt skriva åtminstone varannan dag. Det gick inte ens en hel vecka innan jag började skjuta upp skrivandet. Samma sak händer mig varje höst. I juli/augusti börjar jag intala mig själv (och faktiskt tror på det också) att jag ska börja använda en kalender så jag inte ska behöva ha allt i huvudet. Dessutom får jag en kalender från jobbet, så det är väl otacksamt att inte använda den? Så här går det till:

Jag ser fram emot ett nytt arbetsläsår och börjar fylla i min kalender födelsedagar, lov, årsdag, mm. Jag bläddrar även bakåt och fyller i sådant som redan hänt!

Jag tar med mig kalendern varje dag till jobbet, är duktig och fyller i datum och tider jag får reda på.
I det här skedet är kalendern en ganska naturlig del av min vardag.

Efter ungefär 1-1½ månad börjar jag omedvetet gå runt och bära datum i huvudet för att kalendern inte finns nära till hands. Jag struntar även i att fylla dessa vid senare tillfälle. Utan att jag själv egentligen märker något bär jag inte längre med mig min kalender.

Därefter händer det "helt plötsligt" en dag att jag inte får plats med kalendern i väskan och den blir liggandes på köksbordet. Där ligger den tills jag själv insett vad som faktiskt hänt, och då lägger jag den i en låda så jag slipper bli påmind om hur lat och korkad jag är. För vem är så dum att han eller hon utsätter sin hjärna för så mycket onödigheter? Varför gå runt med allt i huvudet när man kan skriva ner allt och få slappna av en aning?

Det blev ingen färd till lantstället i helgen utan stannade i storstan, vilket betyder att jag hade fullt program och därmed hade jag turen på min sida och slapp pilka! Alltså, inga bilder den här gången. Det kändes som en riktig snabbvisit och ändå hann jag med så mycket! Känns dock ganska skönt att vara hemma igen och inte behöva vara social och på tipp-topp dygnet runt.

Kissproblemet är fortfarande ett problem, men nu känns det som om lösningen är nära! Imorgon står feromoner högst på inköpslistan. Ser avlivning som en sista utväg, det är ju trots allt en väldigt speciell och mysig katt det handlar om. Jag har också funderat över om det kan vara någon form av protest mot S som löper för tillfället...