marlis

När vi åker ut till stugan är det med förhoppningar om en riktigt skön och avslappnad dag. När vi väl kom fram igår såg verkligheten annorlunda ut. Brömsar överallt som försökte bitas hela tiden, Shenzi som sprang runt och försökte hitta på en massa hyss och själv går man bara runt och försöker hitta på något att göra. Då man äntligen får chansen att slappna av vill man helt plötsligt göra en massa grejer. I alla fall till en början kunde vi inte "bara vara".

Det finns en stor sten på tomten, som Shenzi var lite väl intresserad av. Hon gick och nosade vid marken bredvid stenen och drog snabbt bort ansiktet som om det vore något där. Orm, tänkte vi! Det hjälpte inte hur många gånger vi sa åt henne att inte gå dit. Har hon bestämt sig för något så är det så, envis som hon är. Det visade sig sedan att det inte var någon orm, det var en padda. Paddor är inte dödligt giftiga men heller inte helt ofarliga för hundar. Om en hund slickar eller biter i en levande eller död padda, får de i sig gift som avsöndras från paddans körtlar på ryggen. Hunde reagerar då med att få kraftig salivutsöndring. Som tur var fick Shenzi inte tag på den, men jag kan tänka mig att man fortsättningsvis måste ha koll på henne då vi är på stugan.

 

Chili- och vitlöksmarianden var verkligen lyckad! Räkorna fick ligga i den i ca fyra timmar, och resultatet blev verkligen bra! Jag kan inte minnas när jag ätit så god grillmat senast. Tillsammans med örtostkrämen jag gjorde var det en riktig festmåltid! Efterrätten var även den mumsig, trots att Jarkko tyckte det var för mörk choklad i den (här ska även tilläggas att han åt glass till sin kladdkaka, medan jag åt osockrad grädde till min). Den påminde egentligen inte alls om vanlig kladdkaka, utan den här kakan liksom smälte i munnen. Mmmm, mums!

           

Kvällen avslutades efter att vi ätit efterrätt och diskat upp efter oss. Vi åkte tillbaka hemåt och tog en cykeltur in mot stan för att hyra film. Det blev den andra filmen i Twilight sagan, New moon. Både Jarkko och jag tyckte nog att ettan var bättre. Nu väntar vi på den tredje, Eclipse. Har hört att den ska vara den bästa...

   

I dag står det städning på schemat, blä.

Jag har lyckads undvika den tills i dag. Hur då? Jo, jag har inte berättat för någon om att jag överhuvudtaget funderat över att börja blogga. Jag var och fikade med några vänner. Mitt i allt slank det ur mig, och lika snabbt ångrade jag mig och insåg vilket stort misstag jag gjort. Helt plötsligt fick två vänner till reda på det. På mindre än loppet av två minuter hade jag skaffat mig en ny punkt på min dagliga "att-göra-lista". Nu när jag vet att några faktiskt kommer att läsa, kan jag ju inte göra dem besvikna.

Ja just det, talgbollarna jag gjorde, de hänger kvar.... orörda. Hur ska fåglarna veta att jag har hängt ut dem? Känner de någon doft?  Jag behöver åtminstone inte ha dåligt samvete i år, jag har ju i alla fall försökt ge dem mat.

Jag såg ett "recept" idag på talgbollar. Superenkelt! Smält kokosfett och blanda i havregryn. Sagt och gjort! Nu hänger det tre talgbollar på klädstrecket på balkongen och väntar på att bli uppätna av småfåglarna. På andra sidan fönstret (i vardagsrummet) sitter vovven och gnäller. J lät henne lukta på talgbollarna innan jag hängde ut dem, och tydligen var det något som damen i smaken (ingen ovanlighet)... Vänta bara tills det kommer fåglar, då kommer snålvattnet rinna!

Söndagen är verkligen den tråkigate dagen på hela veckan. Hela dagen går jag runt och tänker på allt som borde göras, men som jag inte orkar göra något åt. T ex just nu sitter jag och tänker på alla handdukar som ska tvättas... Vad sitter jag och skriver egentligen? Det låter som om jag skulle ha hela tvättkorgen full med handdukar, när de faktiskt får gott om plats i en maskin. Det som mest tar emot när det gäller klädtvätt är inte själva processen då man sätter in kläderna i tvättmaskinen och tvättar dem, utan då man måste hänga upp all tvätt och sedan vika och sätta allt på rätt ställe. För att inte tala om att para ihop strumpor, aaaaahh!

Det var ett tag sen sist! När jag bestämt mig för att ha den här bloggen lovade jag mig själv att vara ordentlig och faktiskt skriva åtminstone varannan dag. Det gick inte ens en hel vecka innan jag började skjuta upp skrivandet. Samma sak händer mig varje höst. I juli/augusti börjar jag intala mig själv (och faktiskt tror på det också) att jag ska börja använda en kalender så jag inte ska behöva ha allt i huvudet. Dessutom får jag en kalender från jobbet, så det är väl otacksamt att inte använda den? Så här går det till:

Jag ser fram emot ett nytt arbetsläsår och börjar fylla i min kalender födelsedagar, lov, årsdag, mm. Jag bläddrar även bakåt och fyller i sådant som redan hänt!

Jag tar med mig kalendern varje dag till jobbet, är duktig och fyller i datum och tider jag får reda på.
I det här skedet är kalendern en ganska naturlig del av min vardag.

Efter ungefär 1-1½ månad börjar jag omedvetet gå runt och bära datum i huvudet för att kalendern inte finns nära till hands. Jag struntar även i att fylla dessa vid senare tillfälle. Utan att jag själv egentligen märker något bär jag inte längre med mig min kalender.

Därefter händer det "helt plötsligt" en dag att jag inte får plats med kalendern i väskan och den blir liggandes på köksbordet. Där ligger den tills jag själv insett vad som faktiskt hänt, och då lägger jag den i en låda så jag slipper bli påmind om hur lat och korkad jag är. För vem är så dum att han eller hon utsätter sin hjärna för så mycket onödigheter? Varför gå runt med allt i huvudet när man kan skriva ner allt och få slappna av en aning?

Det blev ingen färd till lantstället i helgen utan stannade i storstan, vilket betyder att jag hade fullt program och därmed hade jag turen på min sida och slapp pilka! Alltså, inga bilder den här gången. Det kändes som en riktig snabbvisit och ändå hann jag med så mycket! Känns dock ganska skönt att vara hemma igen och inte behöva vara social och på tipp-topp dygnet runt.

Kissproblemet är fortfarande ett problem, men nu känns det som om lösningen är nära! Imorgon står feromoner högst på inköpslistan. Ser avlivning som en sista utväg, det är ju trots allt en väldigt speciell och mysig katt det handlar om. Jag har också funderat över om det kan vara någon form av protest mot S som löper för tillfället...

Vilken härlig känsla att gå hem från jobbet idag och tänka på att jag tagit ledigt imorgon! Något som inte var lika härligt var odören som mötte mig när jag steg innanför dörren! Min första tanke var "nu har den där kattjäveln varit och strilat igen". Sen gällde det bara att spåra lukten, vilket inte var det lättaste eftersom hela lägenheten stank kattpiss. Till sist lyckades jag i alla fall hitta rummet. Första tanken där var "å nej, bara det inte har hänt i sängen!". Det visade sig snart att jag skulle slippa tvätta sängkläder. Den här gången var det J´s arbets t-shirt som blev utsatt. Under tiden jag var på jobbet hade det blivit "fullt" i kattlådan....

Försökte mig nyss ut på en långpromenad men som slutade som en kortpromenad. Jag hade minsann ordentligt med kläder, men hund-stackaren hade nog velat ha en heltäckande klädsel i den här stormen!

I helgen ska jag sova gott! Mamma är hund- och kattvakt, och vi passar på att åka till sambons mosters lantställe, det blir perfekt avkoppling! Undrar lite hur det ska gå då jag så snabbt blir rastlös... Vem vet, kanske jag är så uttråkad att J lyckas få med mig ut och pilka, i så fall lägger jag upp bildbevis!

Ja just det, jag har haft min första besökare på bloggen, kul!

Alla bloggar! Mina vänner, arbetskamrater, släktingar... Därför slog tanken mig att det är dags även för mig att börja, om jag nu inte vill att min mamma på  50+ ska hinna före. Nu ska jag bara försöka hitta tiden och orken att göra det. Nåväl, nu har jag börjat i alla fall!